Vad är det bästa med att ha katt?
- Att ha en katt är som att leva med poesi - det är något de gör som väcker tankarnas flykt. Man är ALDRIG ensam!
- Ju mer jag sett av de olika katter jag levt med - mina egna Strix, Mimi och nu Fräs, Mammas Kirre och Morris, syrrans Nisse - ju större blir respekten. Så mycket kärlek, så mycket bus, så mycket värme som kan finnas i en sån liten kropp. Klokhet och kärlek vävd ihop på något sätt. De är enastående och förtjänar vår värme och vår respekt.
Hur gick det till när du skaffade Fräs?
- Jag skaffade inte Fräs - han kom slumpartat i min väg tio månader efter det att Mimi gått bort. Det var nog ödet tror jag. Vi - syrran Anne-Lie och jag - var på väg till handelsboden i Edsbro när vi såg ett grått litet knyte som satt och såg vilsen ut vid en övergiven sommarstuga. När vi kollade runt, visade sig att kissen traskat runt där i två år - utan att någon reagerat. Ingen hade gjort något. Förrän vi kom.
- Det blev en orolig natt, sen beslöt vi att låna en kattfångstbur av våra vänner på Djurhjälpen i Vaxholm. Första gången vi försökte få in honom - ingen kisse. Men en sen kväll i slutet av augusti, satt han där, och med en filt över buren kom han snabbt in i värmen.
I vilket skick var han då?
- Han var i ett eländigt skick, full av fästingar och mask, öronskabb och sår över hela ansiktet. Någon hade rakat och skadat honom på magen och han bajsade små korvar fyllda av gräs. Han hade livnärt sig på gräs och solrosfrön från fågelborden. Han var en sorglig syn. Hans liv hängde på en skör tråd. Han somnade i fångstburen och sov där - i ett sträck - de första tre nätterna.
- Sen tog han ”sin plats” i fönstersmygen hemma hos mig och fästingarna föll i drivor. Fräs sov och när man kom nära honom gav han ifrån sig ett litet svagt ”fräääääässssss”, det är därför han fick sitt namn.
Månaderna gick och förtroendet mellan oss växte. Han blev gulligare och gulligare, och rundare för var dag som gick. En dag stod han i min säng och tittade på mig som just hade vaknat. Då blev vi vänner. Sen blev vi förälskade och nu är vi kära i varandra. Det här är för livet.
På vilket sätt skiljer sig Fräs från din förra katt Mimi?
- Mitt hjärtegryn Mimi var också en hittekatt, men hon hade klarat sig bättre i livet.
Hungrig, javisst, men med en obruten vilja och en viss kaxighet som alltid passar en tjej.
Hon gullade tio minuter i taget , sen var det klart. Inget larvande här inte! Hon var jätteklok och smart och världens bästa enligt alla som mötte henne. Hon var en stor personlighet som jag alltid har i hjärtat. Hon litade stenhårt på mig och var aldrig orolig eller rädd. Var vi tillsammans, var allt lugnt. Hon var cool. Jag tänker på henne varje dag. Saknar henne. I 16 år var hon min allra bästa vän…
- Fräs har sett människans mörka sidor, det märker jag. Så han är så rädd om sitt hem och sina människovänner, som han fått nu. Han vill ligga nära, nära och gulla i timmar. Tätt , tätt intill. ”Lämna mig aldrig”, säger ögonen, ” för jag vet hur det är – där ute…”
Hur hanterar man sorgen efter en katt som dör?
- Man gör det man kan, för att man måste, när sorgen och motgångarna sopar mattan med dig och du bara vill kura i ett hörn… Men jag tillhör dem som tillåter mig att sörja. Varje individ på jorden är just en individ och ingen är den andra lik. Ingen går någonsin att ersätta. Men - om man har tur - hittar man nya vänner.
- Jag saknar Mimi för att hon var hon. God, varm, vänlig, klok. Kort sagt; hon hade alla de egenskaper som man tycker att fler människor borde ha. Tio månader efter att Mimi gått bort på Luciadagen 2004, stod Fräs på vägen. Han behövde mig. Jag behövde honom. Ödet? Vem vet…
Vilket är ditt starkaste kattminne?
- Mest minns jag nog min mammas ögon den dagen hon hittade en liten katt som hoppat upp i baksätet på hennes bil. Han fick heta Kirre och blev mammas bästa kompis i 18 år. Jag tror aldrig hennes ögon har varit gladare än den dagen…