Lili med rävungarna Mimi och Tussilago.
Berätta om dina katter!
– De heter Nallis, Callas, Solan, Tolouse, Maiole, Pricken, Sotis och Tiger.
– Nallis kom klivandes över berget en dag och vägrade gå härifrån. Han var kastrerad och jag satte upp lappar för att hitta hans ägare, men ingen hörde av sig, så han flyttade in hos mig. När han kom hit var han så mager och utsvulten, men nu har han blivit den fetaste katt jag någonsin sett! En natt vaknade jag av ett brak. Då var Nallis på väg nerför trappan med hela kattluckan runt magen, den hade ryckts loss när han försökt pressa sig igenom…
– Solan var inlämnad för avlivning med kattungar i magen och då tog min ex-sambo Mog hand om henne.
– Pricken… Jag var på väg hem från min sjuka moster när någon plötsligt ringde och sa: ”Jag har en halvt krossad katt här. Jag har lagt den i en låda och den lever!” Jag ringde Mog och sa: ”Förbered en avlivningsspruta!” Men så började vi undersöka katten lite närmre och hittade två brutna ben men inga inre skador. Pricken fick en ny chans och ett nytt liv!
– Kallas är döpt efter min farfar som var vildmarkspräst och älskade djur. Vi besökte en gård och jag fick syn på en liten kattunge, blev förälskad och sa: ”Honom ska jag ha!” Kallas är fantastisk - när det kommer någon ny i djurfamiljen så är han alltid den som välkomnar, även vilda djur. Och när kattungarna saknar en mamma så finns Kallas där!
– Sotis och Tiger hittade jag nyligen. Jag gick förbi en gammal lada här ute på Skarpö och hörde någon jama. Jag smög fram och kikade in mellan spjälorna och där satt en liten, liten kattunge och tittade på mig. Jag gick in och under en stor vedtrave låg fyra kattungar. Två av dem hade svultit ihjäl, två levde fortfarande. Den ena ungen var riktigt illa däran. När jag tog upp henne föll huvudet bakåt och hon var knappt vid medvetande. Jag tog med henne hem och Mog och jag värmde upp henne. Nu bor båda kattungarna hos mig och äter duktigt.
Hur väcktes ditt djurintresse?
– Vi har alltid haft djur i familjen och mamma och pappa tog ofta med oss ut i naturen. Vi räddade djur redan som barn och när vi blev artister fick vi en fantastisk möjlighet att förespråka djuren. Det är många som älskar djur, men djuren behöver verkligen förespråkare.
|
När fick du din första katt?
– Jag var nog elva-tolv år när jag och min syster fick Birger och Melker. Våra föräldrar var väl inte direkt överförtjusta. Sedan visade det sig att Birger och Melker inte alls var hanar, som vi trott, och såklart kom det kattungar…
Varför gillar du katter?
– Jag gillar alla djur, men katter är härliga för de sköter sig själva samtidigt som de är gosiga och mysiga. De vet vad de vill och kan vara bestämda. Men jag trivs bäst när jag har både katter och hundar.
Hur ställer du dig i utekatt-/innekattfrågan?
– Det beror på hur man bor. Om man bor som jag gör, ute i skärgården med stor tomt, så är det klart att katterna ska få vara ute. Mina katter har tre ingångar till huset. Bor man i stan är det större risk för katten att det händer något, så då är det bättre att ha innekatt. Jag har alltid bott i villa för jag har alltid haft djur och vill att de ska ha det så bra som möjligt.
|
|
Lili på en räddningsstation för pelikaner. |
– Har man utekatter får man se till att kastrera dem. Jag bedriver lite av en kastreringskampanj härute. Här är alldeles för många hemlösa katter som far illa, och de blir bara fler och fler...
Har du någon ”drömkatt”, någon särskild ras du skulle vilja ha i framtiden?
– Bondkatter är egentligen mina favoriter, men jag har långhåriga katter också. Det brukar inte vara jag som väljer mina katter, utan de kommer till mig. Nu har jag två som hälsar på varje dag, som jag ska försöka fånga in för att se om de har öronmärkning…
Teveserien "Djurens ö" sågs av en miljon tittare och har gått i repris flera gånger - blir det fler säsonger?– Inte som det ser ut just nu. Vi har gjort trettiosex avsnitt och det är ett oerhört jobb att få ihop serien. Jag måste satsa på sången lite mer för att dra in pengar. Att jobba med vilda djur kostar mycket, det drar inte in några pengar, så vi ligger lite lågt med viltrehabiliteringen just nu. Jag och min före detta sambo, Mog Grudd, har ju gjort allt arbete själva och lämnat in färdiga avsnitt av "Djurens ö" till TV, så det är klart att det har varit mycket jobb. Men fantastiskt roligt också!
Lili och hennes ex-sambo Mog Grudd, med varsin igelkottbebis.